Följ med på en oväntat oplanerad biltur längs Jyllands mer okända vägar, där en gammal och inte särskilt uppdaterad gps visar sig vara en tillgång, för att hitta danska smultronställen.
Ibland är det tur att man släpar med en gammal gps i bilen, och än mer tur att den inte är särskilt uppdaterad. För med sin alldeles egna vilja tar gps:en med oss till platser som vi hade tänkt oss, men som visar sig vara en bonus när vi rullar runt Jylland i bil.
Som när vi är på väg till toppkrogen Molskroen. Det vattnas i munnen när vi tänker på alla läckerheter som Tommy Friis, vald till Årets Kock i Danmark 2010, ska laga. Och hur förvånade vi blir när vi plötsligt kör längs en smal och slingrig väg som, i alla fall enligt vår karta, inte verkar vara bästa vägen dit.
Bokskogarna avlöser varandra och vi inser att vi lär komma försent till lunchen. En skylt förklarar att vi kör på ’Gammel landevej’ men vi tycker att ’Urgammel landevej’ hade varit mer rätt.
Först svär vi förstås som de tidsfascister vi är. Jamen, snälla gps varför tog du oss inte ut på motorvägen? Då hade vi ju varit framme för längesen och sluppit, eh, sluppit…
Det är då vi verkligen inser att vi är på Jylland och att vi ska se livet från den danska sidan. Pulsen går ner. Det är okej att köra på treans växel. Målet är ingenting, en gammal landevej är allt. Titta hästarna! Titta trädet på kullen där och vilken vacker gård!
Vänta, vad står det på skylten? Ebeltoft Gårdbryggeri. Vi bromsar in. Visst, vi är på väg till Molskroen men ett gårdsbryggeri går bara inte att köra förbi. I Danmark har mikrobryggerier vuxit upp överallt de senaste åren. Jylland är inget undantag och det tillverkas mer eller mindre fantastiska ölsorter överallt.
Danskar dricker i snitt 120 liter öl per person och år, ungefär dubbelt så mycket som i Sverige.
– Ölen är en del av den danska kulturen sedan länge och på det här sättet höjs statusen rejält. Mina kunder är gourmeter, berättar Peter Zacho, en 46-årig frilansande ingenjör som mest jobbat med robotar men nu bytt fokus i livet och tillverkar öl.
Han säger att mikrobryggerier egentligen handlar om motsatsen till Carlsberg: att göra en öl som inte alla tycker om, och att göra den lite udda och exklusiv. Det är det som människor i dag söker.
På tio år har mer än 130 mikrobryggerier fötts och fler är på gång. Några gör det för pengarna, ännu fler som livsstil. Eller som Peder Zacho, som en kombination.
Peder Zacho fyller flaskorna för hand, två i taget, och designar etiketterna själv.
Han tycker det här är så roligt att han planerar tillverkning av snaps också. Han och frun Helle drömmer om att gården ska få lite fransk vingårdskänsla över sig.
Vi tackar gps:ens egna vilja för en oväntad lektion i ölbryggning medan Peder Zacho förklarar vägen till Molskroen. Och, ja, vi singlar slant om vem som ska köra och bestämmer oss för att detta får bli en ölprovardag. Som faktiskt är lika trevlig även för den som förlorar slantsinglingen. Det är nämligen roligt att köra bil på Jylland. En mening som kan ses på två sätt. Ordet ’rolig’ på danska betyder lugn och trafiken är just lugn på ofta vackra vägar.
Högst upp på listan över vart svenskarna åker på semester finns inte Spanien och Thailand utan Danmark, och då gärna Jylland.
Barnfamiljerna flockas förstås kring Legoland mitt på Jylland, men de och alla andra drar sedan gärna norrut. Västkusten, Vesterhavet, bjuder fantastiska stränder och längst upp väntar klassiska Skagen. Där möts det snälla Kattegatt och det vildare Skagerak.
God öl, snygga kroer och ljuvliga golfbanor. Jylland imponerar verkligen. Och som bilresenär slås man av likheten med Gotland eller Öland. Fast större. Ekologiskt, närodlat, gårdsbutiker, konsthantverkare, loppmarknader…
Då hela Danmark är ett platt land så är Jylland med danska mått mätt rena Alperna. Där vi själva från bilfönstret ser en liten kulle ser jylländarna Danmarks högsta topp, Möllehöj, med dess svindlande 171 meter(!) över havet.
Nästa dag för gps:en oss norrut. Restaurangen Villa Vest – med Danmarks bästa utsikt – är första målet och så småningom Skagen. Men plötsligt står vi istället vid ett grönsaksstånd längs vägen.
Grönsaksståndet är tomt, på personal alltså, däremot fullt med grönsaker och frukt och kunder som snabbparkerar vid vägkanten. Här får begreppet self service en helt ny dimension: en skylt visar priser och pengarna läggs i en låda. Det är, för att prata danska, dejligt.
En kvinna som köper potatis och morötter skrattar åt vår förvåning.
– Man måste kunna lita på folk. Det gör vi här. Klart att det händer att någon turist stjäl några äpplen men, jaha, då får de väl göra det då. För oss som bor här på landet är det självklart att kunna handla frukt och grönt så här.
Och honung. Det står en vagn med honungsburkar bara ett par hundra meter bort.
Nästa stopp är Lönstrup, norr om kända badorten Lökken vars storhetstid var mellan 1920 och 1940 då tusentals badgäster kom med tåg varje år. Stranden, som då var bred, har blivit smalare. Några fiskebåtar ligger uppdragna. En storm på 80-talet tog halva stranden med sig – men fortfarande är det vackert så att det nästan gör ont. Solen börjar gå ner och en man i en kajak paddlar rakt in i solnedgången.
Det är samma solnedgång som matgästerna på Villa Vest förtrollas av medan de äter den prisbelönta maten, lagad av kända TV-kockar.
Just för att solnedgången är så magiskt vacker här har restaurangen bara en sittning per kväll. När de nya ägarna, Michael Pedersen och Kim Möller-Kjaer, drog i gång häromåret visade det sig vara lönlöst att försöka få in fler människor genom att sälja samma bord flera gånger. Helt enkelt för att inga gäster gick innan solen försvunnit bortom horisonten.
Här låter man maten sjunka i takt med solen. Så då gör vi det också. Tar det roligt.
Text: Ola Liljedahl
Foto: Ulf Berglund
Storyn är hämtat ur Kia Story som Spoon Publishing gör på uppdrag av Kia Motors Sverige.
