Det började som en hobby i en källare för ett antal år sedan. I dag har hans hantverk av gäddbeten i trä förvandlats till en professionell affärsverksamhet med kunder över hela världen. Fixa Själv besökte Anders Ulvforsen i hans verkstad på Frösön och tog reda på hur man gör ett bete som fångar fisk.
Text Johan Kellman Larsson foto Robert Henriksson
Anders Ulvforsen minns första gången han fick fisk på sitt eget bete:
– Vilken kick! När mina kompisar också började få fisk på samma beten förstod jag att jag var något på spåren.
Vi sitter i Anders verkstad på vackra Frösön utanför Östersund och dricker kaffe. Bakom oss i ett särskilt torkrum snurrar ett stort hjul med ett tiotal nylackerade beten. Anders har just flyttat till en större verkstad, vilket märks. Det råder ett slags organiserat kaos i lokalen som luktar färg och sågspån. Överallt ligger träbitar, halvfärdiga beten, fiskögon i plast och överblivna krokar. I verkstadens första rum pryder färdiga gäddbeten en hel vägg – glänsande och redo att skeppas ut över världen till nya kunder.
Att Anders började fiska gädda föll sig ganska naturligt då det i de flesta värmländska vattnen, vid sidan om abborre och gös, är särskilt gott om just den fisken.
– När jag fick mitt första spö som liten grabb var det ju en lite större gädda som var det tuffa att få, berättar han.
I början av nittiotalet flyttade han från hemstaden Filipstad till Uppsala för att studera till gymnasielärare på universitetet.
– Ganska snart upptäckte jag att det där inte riktigt var min grej, konstaterar han på bred värmländska och rättar till kepsen som bär företagsloggan ”Wolfcreek Lures”.
började som experiment
Under åren i Uppsala fortsatte Anders att fiska gädda och nu började han experimentera med egna drag. Efter att ha lånat några böcker som tipsade nybörjare om hur man på ett enkelt sätt kunde tillverka ett eget drag började han, i källaren till sitt hyreshus, såga ut träbitar, vikta med bly och måla för hand. Betena fick sedan torka uppe i vardagsrummet. En lösning som hans sambo “inte var helt nöjd med.” När Anders drog upp den första gäddan på sitt eget bete var han fast.
– Jag ville prova att bygga ett fungerande bete eftersom jag tyckte att det verkade kul. Framför allt kände mig lockad av att se om det överhuvudtaget var möjligt. I början försökte jag mest efterlikna andra drag som jag gillade. Men efterhand var det roligare att experimentera med egna former. En dag ringde den lokala sportfiskebutiken i Uppsala och frågade om de fick sälja några av mina beten. Det var då jag insåg att det här faktiskt kunde bli mer än en hobby.
Snart visade det sig att de gäddor som Anders och hans kompisar lyckats lura upp varken berodde på slump eller tur. Strax efter att han sålt sina första drag började folk höra av sig: betena fungerade. Kunderna drog upp stora fiskar på löpande band med Anders drag. När hans sambo fick jobb i Östersund hösten 2006 bestämde de sig för att flytta upp. Anders var arbetssökande i en dag, sedan bestämde han sig för att satsa allt på sin hobby.
– Samma vecka som vi flyttade upp till Jämtland hoppade jag på en starta eget-kurs. Det var väldigt inspirerande och snart hade jag både banklån och en lokal, så det var bara att köra i gång. Efter en lek med mitt efternamn, Ulvforsen, och ”beten”, översatt till engelska, bildades företaget Wolfcreek Lures.
ett drag tar tio dagar
Anders har under åren arbetat mycket med att förfina själva arbetsprocessen.
I dag kan han göra fem gånger så många beten som för tre år sedan – på samma tid. Stegen från träplanka till färdigt bete är många och detaljerade. Ett bete tar, beroende på storlek, modell och färgsättning, upp till två timmar att göra. Räknar man dessutom med lackerings- och torkningsprocesser handlar det sammanlagt om tio dagar. Och Wolfcreek Lures produkter blir hela tiden allt mer populära. Anders hinner i dag tillverka precis så många beten som han säljer.
– Jag hinner aldrig bygga upp ett lager, berättar han.
Han har inte så mycket kunder i verkstaden utan säljer framför allt till privatpersoner via hemsidan, och till det tjugotal återförsäljare som han har runt om i Sverige och Europa.
Betena har blivit särskilt populära i Tyskland. Efter ett stort reportage i det tyska magasinet Raubfisch exploderade intresset. Plötsligt började det strömma in bilder på gäddor som folk tagit på Anders beten i tyska vatten. Senast i raden av utländska intressenter är ett kanadensiskt betesföretag.
På frågan om Anders inte funderat på att utöka verksamheten kommer svaret snabbt.
– Jag vill inte att det ska bli någon massproduktion. Och trots allt är det ju en jäkligt smal nisch: handtillverkade träbeten för gäddfiske. De som köper mina beten vet att de är handgjorda och betalar för det. Skulle betena börja serietillverkas med avancerade maskiner tror jag att charmen skulle försvinna. Det har jag ingen lust att riskera.
Anders säljer i dag mellan 200 och 300 beten i månaden. Just den här månaden är extra stressig då han fått närmare 400 beställningar.
– Visst är det mycket jobb i perioder och rent ekonomiskt är det ju knappast någon drömtillvaro. Det är svårt att bli rik på det här, men det har heller aldrig varit målsättningen. Så länge firman går runt av sig själv och jag kan plocka ut en okej lön, är jag nöjd.
Anders lägger in en snus och smuttar på kaffet.
– Och vad fasen, jag får ju arbeta på heltid med min största hobby, hur många har den förmånen?
reklam ryktesvägen
Anders har aldrig behövt åka på några säljresor eller överhuvudtaget marknadsföra varumärket. Ryktet om de exklusiva gäddbetena har spridits av sig själv, vilket givetvis beror på att dragen fungerar. På företagets hemsida finns mängder med bilder på folk som stolt visar upp sin fångst.
– Varje vecka får jag e-post, telefonsamtal och sms från folk som berättar om fisk som de tagit med mina beten. Det är den absolut roligaste biten med det här jobbet. Och det är hela tiden en stor utmaning att fortsätta göra beten som kan lura gäddan, om kunderna inte tog fisk skulle ju verksamheten dö ut snabbt.
Fiske har alltid varit en stor fritidssysselsättning i Sverige. Drygt två miljoner svenskar fritidsfiskar någon gång under ett år. De senaste åren har intresset för att bygga egna beten ökat dramatiskt. Internet kryllar av hemsidor som fiskesnack.com och fiskeforum.se där amatörer och proffs samlas för att utbyta idéer och tankar om hur man på ett enkelt sätt kan bygga ett eget bete som faktiskt tar fisk. Att fånga en gädda på ett hemmagjort bete är uppenbarligen en dröm för många. Men få har, i likhet med Anders, lyckats utveckla hobbyn till en professionell verksamhet.
– Det finns de som hållit på mycket längre än vad jag har gjort och som är grymt duktiga men som inte har det som heltidsjobb. Anledningen till att jag lyckats är nog att jag kom in i rätt tid, när intresset för gäddfiske med så kallat jerkbait kom i gång på allvar. Förhoppningsvis bottnar framgången även i att mina beten är bra.
I samma lokaler som Wolfcreek Lures huserar även Bosse Andersson, “Sveriges bästa fiskekonservator” enligt Anders. De gigantiska gäddorna, öringarna och laxarna – avgjutningar av fiskar som någon dragit upp – kikar ner på oss från väggarna där vi sitter och pratar om hur man på bästa sätt tar upp nya.
– Fiskkonservering är något som jag också gärna vill prova på, men det får bli ett senare projekt. Just nu måste jag ägna all tid åt mina beten.
”catch and release”
I de jämtländska vattnen finns det mycket gädda men få gäddfiskare. De flesta sportfiskare här är mest intresserade av öring och harr. Gäddan har i dag en låg status som sportfisk och betraktas av många som ett skadedjur (annat var det förr, på Erik XIV:s bröllopsfest 1568 serverades till exempel sockrad gädda med ris). Anders menar att det finns en falsk föreställning om att gäddan minskar tillgången på öring och andra mer attraktiva fiskar.
– Det som händer när fiskare får upp en större gädda och slår ihjäl den, i tron att främja öringstammen, är att en viktig predator i ekosystemet blir utslagen. Den rubbningen kan på sikt resultera i att fler mindre gäddor får tillgång till lekområden och kan fortplanta sig ohämmat. Vitfisk och annan mindre bytesfisk som konkurrerar med öringen om föda kan växa i population. Öringen blir då utsatt för mycket större negativa påfrestningar än om den stora gäddan hade funnits kvar. Effekten blir alltså den omvända.
Anders äter inte särskilt mycket av den fisk som han fångar.
– Jag fiskar gädda framförallt för att det är det roligaste jag vet. När jag får en stor på kroken, brukar jag ta upp den, mäta, fota och sedan släppa tillbaka. Så kallat ”catch and release-fiske.” Jag vill att en riktigt stor gädda ska få chansen att sprida sina gener vidare och förhoppningsvis får jag chansen att ta samma gädda när den blivit ännu större.
Anders är lite stressad i dag. Han har en hel del beten att förbereda till sportfiskemässan i Sundsvall, en årlig höjdpunkt för alla fiskeälskare. Men han har inte hyrt någon monter, utan levererar i stället beten till en av sina återförsäljare. För Anders handlar fiskemässan mer om att visa upp sig, dela ut några kepsar och prata med folk. Inte för att han måste, utan mest för att han tycker att det är kul.
